Snart en vecka kvar...
Detta är sjukt vidrigt. Väntan. Osäkerheten. Hoppet. Det lilla äckliga hoppet som gör att man bara kommer att bli besviken.
Urval 1 körs nästa torsdag och fredag... Äckliga hoppet finns där och vrider utochin på magen. "Tänk om?" "Vad glad jag skulle bli."
Fantasier om hur det skulle vara.
För att i nästa stund inse att chansen är liten och varför skulle just jag ha tur? Den HÄR gången? Sedan kommer den där vidriga lilla spirande hoppkänslan igen. "Kanske..?"
Önskar jag kunde stänga av tankarna och hoppet. Jag orkar inte bli besviken en gång till. Hur gör man?
Kommentarer
Trackback
