och regnet är här - igen...
Så var det lilla roliga slut då för den här gången. Eller i alla fall tills onsdag för så långt sträcker sig väderprognosen med dystra moln och regndroppar på.
Jag tror jag knäckte vår hund igår. Släpade runt honom tre varv i vår lilla skog. Eftersom vi bor högst upp på ett berg får man backträning varesig man vill eller inte. Första varvet gick jättebra. Andra varvet började jag känna mig som 35 faktiskt och hunden var en koppellängd bakom mig. Tredje varvet kände jag mig som en 70 årig nikotinist med emboli och troligen hunden med. Lyckades väl ta mig in i porten och förbi grannarna med en hyfsad värdighet innan jag kollapsade på golvet i vardagsrummet. Hunden gick och la sig direkt i sin egen säng i sovrummet och vägrade komma ut resten av kvällen. Jag tror inte han gillar mig längre.
Min söta lilla sponsorhund skickade ett vykort igår. Han verkar lycklig och jagar ankor i dammen. Lilla Arnie. Som inte är så liten vad det verkar. Snarare ett snällt monster som skrämmer livet ur tanter och farbröder moahahaha. http://www.youtube.com/watch?v=nm_WbbGKeXU
Idag tänkte jag faktiskt försöka vara lite nyttig. Nä inte nyttig som i att äta sallad för jag kommer i alla fall inte i favvojeansen utan har fått köpa nya. Eftersom jag tydligen är kortare än vad alla modeskapare anser som normalt har vi fått lämna in dem för ändring av benlängd. Det tog väl ungefär 3 månader att få tummen ur tills jag tröttnade på att dra in magen och springa runt och hoppa för att försöka komma in i ett par brallor.
Jahapp, och solen lös inte så värst mycket igår heller så min iver över att det var SOL och min solskyddsprocedur i ansiktet var väl lite överilad kanske. Å andra sidan har man ju hört hur skadlig solen är så jag kände mig jätteduktig. Nu hade ju lite grisrosa ton och hettande kinder känts rätt bra faktiskt.
Jag tror jag knäckte vår hund igår. Släpade runt honom tre varv i vår lilla skog. Eftersom vi bor högst upp på ett berg får man backträning varesig man vill eller inte. Första varvet gick jättebra. Andra varvet började jag känna mig som 35 faktiskt och hunden var en koppellängd bakom mig. Tredje varvet kände jag mig som en 70 årig nikotinist med emboli och troligen hunden med. Lyckades väl ta mig in i porten och förbi grannarna med en hyfsad värdighet innan jag kollapsade på golvet i vardagsrummet. Hunden gick och la sig direkt i sin egen säng i sovrummet och vägrade komma ut resten av kvällen. Jag tror inte han gillar mig längre.
Min söta lilla sponsorhund skickade ett vykort igår. Han verkar lycklig och jagar ankor i dammen. Lilla Arnie. Som inte är så liten vad det verkar. Snarare ett snällt monster som skrämmer livet ur tanter och farbröder moahahaha. http://www.youtube.com/watch?v=nm_WbbGKeXU
Idag tänkte jag faktiskt försöka vara lite nyttig. Nä inte nyttig som i att äta sallad för jag kommer i alla fall inte i favvojeansen utan har fått köpa nya. Eftersom jag tydligen är kortare än vad alla modeskapare anser som normalt har vi fått lämna in dem för ändring av benlängd. Det tog väl ungefär 3 månader att få tummen ur tills jag tröttnade på att dra in magen och springa runt och hoppa för att försöka komma in i ett par brallor.
...Utan nyttig som i att hjälpa Andrew att skapa en databas över kunder.
Kommentarer
Trackback
