Snart där

Jag har ju lämnat lite av grundträningsperioden bakom mig (vill jag intala mig själv) och övergått till lite finlir i form av mer strukturerad träning. Målet är att kapa minuter (rätt många) på milen, så att jag kommer ned till 60 minuter. Den magiska gränsen för alla som håller på och harvar med löpning. Vissa är naturbegåvningar och springer milen på typ sub 45 efter några enstaka träningstillfällen, vissa är det inte. Jag tillhör den sista kategorin förstås. 

 

Så efter 2 dagars återhämtning efter två tuffa pass, tänkte jag köra ett 7 km i lugnt tempo. Det gick ju bra i början, ungefär tills uppjoggningen var över. Sedan smög den sig på den där tempoökningen aka "idioti". Ytterligare ett tempo+ pass fast jag verkligen inte ville.

Skit också. 

Gjorde ju inte saken bättre att jag var illamående redan innan jag gick ut pga dehydrering deluxe.

Stenen jag haft i strumpan hela dagen som jag inte vågat fixa till på avdelningsplaceringen (ofräscht att börja skaka ur strumpor och vifta med tår lite sådär bland personal och patienter) dök ju lägligt upp igen runt 1,5 km efter att ha varit försvunnen sedan jag kom hem. 

 

I morgon ligger ett planerat backstyrkapass på schemat. Måste nog köra det för vill köra distans i helgen och inte imorgon. 

 

herrrå