jaså jaha kanske dags för ett inlägg??
Ja men visst serni, I'm BA-ACK :)
Det har varit lite mycket att stå i så 4 år senare liksom...
Jag har hunnit med följande: flytta (igen fast till Sverige), börja Läkarprogrammet, utstå tentaångest upphöjt till 100, gifta mig, skaffa barn (tvillingar), flytta (igen), plugga lite till. Ja ni förstår.
Blir fanimej aldrig klar med studierna. Jag gillar ångest förstår ni.
NUSÅ, tänkte jag kanske bli lite mer aktiv här fast bara kanske. För nu har jag lite nya mål som stämmer in på bloggtiteln.
1) bli färdig läkare...
2) springa milen på 60 minuter (ja jag är skitlångsam)
Nummer 1 är ju inte så mycket att orda om kanske. Det tar väl den tiden det tar. Kliniska placeringar, sjuka barn, tentor, försöka komma ihåg det vi faktiskt läser, bra handledare, dåliga handledare etc. Halvvägsstrecket är avklarat så nu får det väl vara motorväg framåt tänker jag.
Nummer 2 dårå. Ja det var just det. Milen.
Har varit mitt lilla love-hate objekt länge nu. Varför?
Jo, för att jag är en träningsperiodare mest för att det kommer saker emellan.
Skador, flyttar (känns som om jag inte gjort annat än att flyttat runt hela livet), tidsbrist, graviditet, barn, sjukdomar osv etc. Så det blir alltid liksom till att börja om från början med träningen och så KANSKE jag kommer i närheten av milen och så händer något som gör att jag kommer av mig i träningen. Ofta någon form av skada har det varit.
Så nu har jag alltså börjat igen. Eller nu ljög jag kanske lite - jag började igen i början av januari och har hållt igång sedan dess. Ut i snöglopp och skit för att bygga grund till den härliga löparsäsongen. Egentligen började jag i maj förra året men då var jag så fruktansvärt otränad och kroppsligen som en inlagd 80-åring på geriatriken, så jag skadade mig efter 3 rundor. Eftersom jag var ett kroppsligt vrak vid det laget och var rätt trött på att börja flåsa som en pervers telefonflåsare så fort jag tittade på ett trappsteg, bestämde jag mig för att hitta en alternativ träningsform under tiden skadan läkte ur. Hittade då ett jättebra träningsprogram som jag tänkte att det HÄR är ju en JÄTTEBRA idé.
Det var bara det att jag hade valt ut "det hårdaste hemträningsprogrammet som någonsin givits ut på DVD". Och jeeeeeezzuz vad jag slet.
Men vältränad blev jag, på kort tid dessutom och skadan läkte så jag kom igång med löpningen igen i mitten av sommaren.
Sedan kom hösten. Och FÖRSKOLA drabbade vår familj. Ja, ni som har barn på förskola vet att de är sjuka i princip varje vecka och drar hem skiten till föräldrarna också. Har nog aldrig varit så sjuk, så länge någon gång tror jag. 9 veckor med konstant hosta plus lite bihåleinflammation på det i 5 veckor och så lite vanliga magsjukor mm. Som ni förstår blev det inte så mycket träning då. Faktiskt ingenting under hela hösten.
Ett under att jag släpade mig till klinikplaceringarna plikttroget.
AnyWAY nog med självömkan - nu jäklar är jag taggad på den stora löparsäsongen som jag förberett mig i ur och skur sedan januari!
Börjar med att vara lite champagnebakis idag när jag hade tänkt ut och köra 7 km.
Nä det här blev ju ett aningens långt inlägg men försök själva att sammanfatta 4 år :)
peace out
Det har varit lite mycket att stå i så 4 år senare liksom...
Jag har hunnit med följande: flytta (igen fast till Sverige), börja Läkarprogrammet, utstå tentaångest upphöjt till 100, gifta mig, skaffa barn (tvillingar), flytta (igen), plugga lite till. Ja ni förstår.
Blir fanimej aldrig klar med studierna. Jag gillar ångest förstår ni.
NUSÅ, tänkte jag kanske bli lite mer aktiv här fast bara kanske. För nu har jag lite nya mål som stämmer in på bloggtiteln.
1) bli färdig läkare...
2) springa milen på 60 minuter (ja jag är skitlångsam)
Nummer 1 är ju inte så mycket att orda om kanske. Det tar väl den tiden det tar. Kliniska placeringar, sjuka barn, tentor, försöka komma ihåg det vi faktiskt läser, bra handledare, dåliga handledare etc. Halvvägsstrecket är avklarat så nu får det väl vara motorväg framåt tänker jag.
Nummer 2 dårå. Ja det var just det. Milen.
Har varit mitt lilla love-hate objekt länge nu. Varför?
Jo, för att jag är en träningsperiodare mest för att det kommer saker emellan.
Skador, flyttar (känns som om jag inte gjort annat än att flyttat runt hela livet), tidsbrist, graviditet, barn, sjukdomar osv etc. Så det blir alltid liksom till att börja om från början med träningen och så KANSKE jag kommer i närheten av milen och så händer något som gör att jag kommer av mig i träningen. Ofta någon form av skada har det varit.
Så nu har jag alltså börjat igen. Eller nu ljög jag kanske lite - jag började igen i början av januari och har hållt igång sedan dess. Ut i snöglopp och skit för att bygga grund till den härliga löparsäsongen. Egentligen började jag i maj förra året men då var jag så fruktansvärt otränad och kroppsligen som en inlagd 80-åring på geriatriken, så jag skadade mig efter 3 rundor. Eftersom jag var ett kroppsligt vrak vid det laget och var rätt trött på att börja flåsa som en pervers telefonflåsare så fort jag tittade på ett trappsteg, bestämde jag mig för att hitta en alternativ träningsform under tiden skadan läkte ur. Hittade då ett jättebra träningsprogram som jag tänkte att det HÄR är ju en JÄTTEBRA idé.
Det var bara det att jag hade valt ut "det hårdaste hemträningsprogrammet som någonsin givits ut på DVD". Och jeeeeeezzuz vad jag slet.
Men vältränad blev jag, på kort tid dessutom och skadan läkte så jag kom igång med löpningen igen i mitten av sommaren.
Sedan kom hösten. Och FÖRSKOLA drabbade vår familj. Ja, ni som har barn på förskola vet att de är sjuka i princip varje vecka och drar hem skiten till föräldrarna också. Har nog aldrig varit så sjuk, så länge någon gång tror jag. 9 veckor med konstant hosta plus lite bihåleinflammation på det i 5 veckor och så lite vanliga magsjukor mm. Som ni förstår blev det inte så mycket träning då. Faktiskt ingenting under hela hösten.
Ett under att jag släpade mig till klinikplaceringarna plikttroget.
AnyWAY nog med självömkan - nu jäklar är jag taggad på den stora löparsäsongen som jag förberett mig i ur och skur sedan januari!
Börjar med att vara lite champagnebakis idag när jag hade tänkt ut och köra 7 km.
Nä det här blev ju ett aningens långt inlägg men försök själva att sammanfatta 4 år :)
peace out
Kommentarer
Trackback
